brb

Jag kommer tillbaka när sommarlägret är slut.. Cirka 15-16 juli.

another headshot

Marchers accuse UN of shooting at Haiti funeral
By JONATHAN M. KATZ – 12 hours ago

PORT-AU-PRINCE, Haiti (AP) — Gunfire broke out during a funeral procession Thursday for a popular Haitian priest, apparently killing a man and prompting angry protests that could inflame government opponents with days to go before elections in the troubled nation.

Marchers accused U.N. peacekeepers of shooting the unidentified man in the head during protests surrounding the funeral of the Rev. Gerard Jean-Juste, who was a close ally of exiled former president Jean-Bertrand Aristide.

Protesters are incensed by the presence of foreign troops on Haitian soil.

The U.N. peacekeeping mission in Haiti issued a statement late Thursday strongly denying involvement in the protester's death. It cited unspecified preliminary information that the victim was killed by a blunt object, such as a thrown rock, rather than a bullet.

Witnesses at the scene said the man was shot in the head, and that protesters had thrown rocks at the U.N. troops. Associated Press reporters saw the man lying motionless in a pool of blood moments after the gunshots rang out.

U.N. mission spokeswoman Sophie Boutaud de la Combe told AP earlier that Brazilian peacekeepers fired at least seven warning shots to turn back aggressive members of the procession, and that the soldiers were ordered back to their base after the incident.

None of the protesters were seen holding guns and the killing took place on a busy thoroughfare intersected by multiple cross-streets and alleys.

The incident occured as about 2,000 people were carrying Jean-Juste's flag-draped coffin to the presidential palace to protest President Rene Preval's policies and his failure to bring Aristide back from South African exile.

Jean-Juste was a Roman Catholic priest known as an advocate for the poor, both in Haiti and in Miami, where he led the Haitian Refugee Center. Mourners sang pro-Aristide songs and slogans throughout the ceremony, which was officiated by Haiti's archbishop.

Most of Jean-Juste's mourners continued on to the palace gates, unaware that a protester had died. The casket was loaded into a hearse, to be carried to his birthplace in rural Cavaillon.

But as word of the shooting raced through the crowd, some mourners began smashing the windows of cars and buildings. Four men then carried the dead protester's body to the palace, laying it onto the same spot where Jean-Juste's casket had been minutes before, and screaming for Preval to resign.

"He was our brother, and they killed him," said a sobbing man who said he saw the shooting occur.

Haitian riot police moved in with shields and batons to make way for a police ambulance to remove his body. U.N. peacekeepers stood by across the plaza.

The shooting follows four weeks of protests led by medical students against the elimination of some classes from school curriculum, in favor of an increase in Haiti's minimum wage and against the 9,000-member U.N. force that has been in Haiti since Aristide's departure in 2004.

On Wednesday, student protesters attacked and burned a U.N. police vehicle.

Student-led demonstrations have preceded several recent upheavals, including the 2004 rebellion that ousted Aristide and the 1986 overthrow of dictator Jean-Claude Duvalier.

Jean-Juste died in early June at a Miami-area hospital following complications from a stroke and respiratory problems. He was 62. He was known for fighting on behalf of migrants in Florida.

He later returned to Haiti and was arrested in 2005 on suspicion of playing a role in the kidnapping and slaying of a prominent Haitian journalist. He denied any involvement, noting he'd been in Miami at the time of the killing. International human rights groups called the charges politically motivated.

While he was in jail, Aristide's party registered Jean-Juste as its candidate for president. But the party was not allowed to run in 2006, instead throwing its support behind Preval, who had been Aristide's prime minister. Lavalas supporters now consider Preval a traitor for failing to return Aristide from his South African exile.

The government released Jean-Juste from prison in 2006, prompting his return to Miami. Charges against him were later dropped, and he visited Haiti often in recent years, leading some 3,000 people in the capital's Cite Soleil slum in a rally for Aristide's return last April.

Copyright © 2009 The Associated Press. All rights reserved.

längsta dagen idag

Nyhetsläsning i sängen, skulle egentligen bara kolla att det för säkerhets skull inte var nån stor storm på g, med tanke på att Morten o Runar sitter på flyget hit just nu och att det har blåst en del idag och åskat och blixtrat en massa.

Så kom jag in på lite andra artiklar på SVD. Till exempel om att man inte längre ska få läsa upp betyg på komvux, bara om man fått IG. Sjukt ogenomtänkt. Gymnasieelever som vet att de inte får ett MVG kan lätt få för sig att skita totalt i ämnet, FÖR att få en andra chans. Om man inte vill slösa på resurser så tycker jag att detta snarare är ett steg tillbaka än framåt.. Och till exempel att Sollentuna ska få euro nästa år, BLANDAT med kronor. Vad i helvete är det för logik i det? Sist vi röstade om det blev det nej, och ett nej är ett nej, säga vad man vill om euron. Men ska den verkligen bara få smygas in så här, fast vi vet att de flesta av oss inte vill det? Inte så demokratiskt.

Igår var jag på en brasiliansk fest! Massa FN-gubbar, finns många brasilianare i den här stan, och jag tror att jag fick prata med alla de bästa igår! Hittade en snubbe som jobbar med miljöprojekt och kan förhoppningsvis hjälpa oss i ett miljöprojekt som vi pratat om att ha för Etappe Jeunesse i augusti. Och så var Youri från Zing där, av alla människor! En tjej från capoeiran, som tydligen alltid trott att jag var typ 17 år fram tills igårkväll och Flavio såklart. En väldigt trevlig kväll med många smaker och danser och toner från Brasilien. Jag fick mitt apelido (smeknamn som alla capoeiristas har!): Colibri.

Idag var det ju fotbolssträning som vanligt. Jag kan inte gå för jag opererade bort en vårta i fredags, och fick nöja mig med att se på idag också. Flavio var på besök, och skrev om det i sin blogg, med bilder och allt! På portugisiska, men det går fint att översätta här. Han har också skrivit om motivationen till smeknamnet Colibri, något som gör mig väldigt stolt!

En lång dag har det varit idag, i väntan på imorgon, då ett flyg ska landa och ett härligt återseende ska äga rum i PaP..

studenter uttrycker sig olikt..

På Haiti är det uppror, brända bilar, brända bensinstationer, kastade stenar.

I Sverige är det bygga ett olagligt hus för hemlösa under en bro, måla grafitti på en spårvagn och låtsas att man är sinnessjuk.

och myndigheterna hanterar dem olikt..

På Haiti är det FN-bilar parkerade utanför dyra hotel, på Haiti är det FN-soldat som skjuter en student i huvudet.

I Sverige är det debatt, diskussioner och hujedamej får man lov att göra så!

skjuten i huvudet

Idag är det public holiday på Haiti. Vilket betyder: ögonspecialist läkaren har ledigt så inget steg framåt med Kimberli idag. Inga barn på Petit Troll vilket leder till ingen engelskalektion idag.

Slutsats; en dag för mig själv med nyhetsläsning, mejlsvarning och blogskrivning. Har en hel del tips:

Birger Schlaugs blog, som jag alltid tipsar om. Där finns mycket bra läsning.

Knappnytt! Mattias är verkligen duktig, det är roligt och samhällskritiskt och underhållande. Ta en titt! De finns på facebook också.

24 hours in pictures på den brittiska blaskan guardian tycker jag alltid är en hit. Om man inte har tid att läsa alla nyheter, och en bild säger ju mer än tusen ord.

Och om ni behöver några minuts ro i själen: la mer.

Så, den första pandemin på 40 år nalkas, sist dog tre miljoner människor. Ingen barnlek. 27 700 smittade, i Australien, Tyskland, och massa länder i Syd- Nordamerika.

Nyheter från Haiti: studentdemonstrationer har lett till att en FN-soldat skjutit en haitiansk student i huvudet. Det är farligt för alla som ser ut som FN-folk (dvs alla som inte är svarta) att vistas i slumområden och downtown.. De senaste dagarna har både bilar och bensinstationer bränts. Vår planerade tur till Bel Air i onsdags blev inställd. United Nations blev till United Nothing, och nu United Idiots. Inte konstigt att Haitianerna blir arga, en tredjedel av deras låga stadsbudget går till att betala FN så att de kan vara här att SKYDDA haitianerna, men vad gör de? Skjuter dem? Varje år innan den årliga utverderingen av FN görs, dvs innan det ska bestämmas om FN ska få stanna kvar ett år till här, blir det annars fredfulla landet inte längre så fredfyllt. En slump? FN får stanna, FN får pengar, FN får parkera sina bilar på dyra hotels parkeringar, FN får återigen lysa med sin frånvaro där pengarna faktiskt behövs; i slummen, till skolbyggen, till matutdelning.

Vi fick resultaten från Kimberlis tester igår. Ett papper med svårtydliga siffror, det enda vi kunde få ut av det var att hon inte är HIV-positiv. Ögonläkaren får tolka åt oss imorgon, och vi kan äntligen (förhoppningsvis) få en medicinering.

Så imorgon blir det alltså ögonläkare, sen engelska med Etape Jeunesse, sen ska jag operera bort en vårta under foten, typ samtidigt som det är capoeirauppvisning på hotel Montana, samtidigt som Nils anländer till stan.

I'm disappointed in YOU!

Have people just suddenly stopped answering emails?

Come ON! If you don’t give a shit, at least tell me you don’t give a shit, don’t just ignore it. Ignoring it is a cowardly way of staying away from the truth; that you don’t give a shit, that you are an ignorant bastard that doesn’t care about people you could have helped, that you are a big ego and that you don’t actually deserve one of the very much wanted spaces on earth because you only care about yourself and your money and when you leave the earth it will be a tiny bit WORSE than before you were born, just because of you, because you used it, you used the people, you lived in luxury and you never gave anything back. You took from the poor, you took from the environment and you gave it all to YOURSELF without sharing. You have a lot of money, you buy cheap things that are cheap because somebody is working 14 hours a day and earn what you spend on a chewing gum. Somebody made the tee you’re drinking, and you buy the cheapest tee, the tee that was made by a hard working farmer whose soil turned in to sand because he couldn’t afford water for his plant, because he’s not getting any money, because you didn’t pay enough. And now his family is starving, so they left their beloved home on the countryside and moved in to the city, because that was their only hope. But in the city nobody wanted to hire an old farmer. Nobody cared. There was already so many beggers. Now they live in the slum, they are sick, they are dying, while you drink your tee and spit your chewing gum on the ground and drive your car and take the flight to Thailand just to lie on the beach everyday for three weeks so that you can look good and tanned when you come back. And in Thailand you see some beggers, and you think, that’s not my fault. Nothing is my fault, I’m not the one who put these people on the streets, I’ve only ever minded my own business and it must be their own fault. They chose to be there! Or they didn't work hard enough! So you ignore them too, just like you do when somebody sends you an email to ask for some help, some help to help some others.

Do you see your part in the problem? Do you feel your responsibility? Are you a member of the people of the earth? Will you do your job, and no, NOT your job as a hairdresser or mechanic or CEO, but your job as a member of the people of the earth, the job you know deep inside that you should have done all your life but people around you didn’t seem to care so you just ignored that voice inside you that told you that something aint right, and I can DO something about it. And after a while that voice became a whisper and now, today, you only hear a faint, distant call, once in a while when you watch the news and see what an absurdly big number of people who don’t have a good life, but the feeling scares you, because you have forgotten what it is, and things you don’t know about are dangerous, so you hide it far, far away, deep inside you, again, and you start thinking about that it’s so annoying to have so many remote controls because you don’t know which one that goes to the TV.

If you are a lazyworm and don’t want to experience the tremendous feeling of actually helping somebody with your own hands, please help us help instead. Here is the account number for Prosjekt Haiti (Norwegian): 9741 11 34427. You're money can help us give another kid from the slum a place in our school and an ACTUAL hope for a good future.

Why do you even want to watch the news? Why do you even want to know all the bad things happening in this world? Why, when you never do anything about it? Why not just ignore it, and save your self from a bad conscience.

I thought you people were by my side.

Kimberli, och Nannas nya lägenhet

Kimberli är en tjej som Siv Mika la märke till när de skulle bygga hus till familjen Simone. Hon bor i närheten av Petit Troll och många av våra elever känner henne. Hon har problem med synen, det ser ut som att ögonen är täckta av en blå hinna. Vi har frågat en läkare här vad det är, och hon sa att det var en typ av mask som bor i henne, och att hon måste operera ögonen, annars blir hon blind. Vi har också skickat bilder av henne till en läkare i Norge som sa att det INTE behövde opereras... Så i fredags tog jag och Jean Ricot med henne till en ögonspecialist.

Kimberli sitter i väntrummet till ögonspecialisten

För att han ska kunna ställa rätt diagnos måste vi ta massa tester på henne; bland annat HIV, cyphilis och tuberkolos. Eftersom att hennes föräldrar stuckit och lämnat henne hos sin moster vet vi inte om föräldrarna också var sjuka. OM det är så att hon har nån av sjukdomarna måste antagligen alla de hon bor med testas också. Det blir dyrt.

Mostern hade inte plats till Kimberly, så Kimberly bor hos granntanten. Huset består av ett enda rum där tanten, tantens dotter och fyra andra barn bor.

Kimberli som fick läsk och klubba på vägen hem från doktorn och granntanten som hon bor med

Några av de andra som bor i samma hus (rum) som Kimberli

Nannas hus var vi och såg på i samma veva. Hon och barnen, som inte var i skolan på grund av att det är prov-period nu, höll på att packa upp och göra iordning. De har gjort ett av de två rummen till matsal och har ett bord med stolar, och ett rum till somvrum och förvaring av kläder med en säng.

Nannas dotter Lounia som stolt visar upp familjens nya toalett.

Kanske inte så mycket att skryta med i våra ögon..

Köket/matsalen

Sovrummet i inflyttningsfas


I fredags kom Mattias och Ole, som har backpackat i Sydamerika och ska spendera de sista två veckorna här innan de far hem. I lördags var vi och skjöt med gevär o pistoler och allt vad det heter på en plats utanför PAP. Jag avfyrade en riktig pistol. Träffade en av de glasflaskor som vi ställt ut (okej då, jag siktade egentligen på en av de andra flaskorna). Efter det drog vi och såg på film och lekte capoeira hos Saudade (som förresten har skrivit om sitt besök på Petit Troll här. Jag rekomenderar att översätta texten med hjälp av google.com/translate, för han har skrivit väldigt, väldigt bra om Prosjekt Haiti!).

Imorgon blir det besök på sjukhuset med Kimberli, och på tisdag tillbaka till ögonläkaren för att få medisin.

Brödrar och systrar av capoeira


I Bel Air, en av Port au Princes värsta slumområden, bor många väldigt fattiga människor. De lever i sopor, de lever i svält. Gingando pela Paz är en caporeiragrupp som i samarbete med den brasilianska välgörenhetsorganisationen Viva Rio driver ett capoeiraprojekt för barn och ungdomar i Bel Air. Tre gånger i veckan har de två träningar, en för små barn och en för större.

Igår var jag där. I en gammal ofärdigbyggd lokal, som det finns så många av i detta landet, tränade vi capoeira. Jag tog med mig Henry, som blivit väldigt intresserad av capoeira sedan det var uppvisning på Petit Troll, och drog till Hotel Olofson för att möta tränaren och mannen bakom projektet; Contra Mestre Saudade (som också har en blog) . Vi har lite problem med kommunikationen, men försöker så gott vi kan på knagglig engelska och kreol. Verkligen en kanonkille! Vi chillaxade lite hemma hos honom innan vi körde till Bel Air.

Det var väldigt kul att träffa barnen. Barn som från början inte hade nånting, inte var någonting, nu är de capoeiristas. När träningen var slut ville de inte gå hem, Flavio var tvungen att bli arg på dem, tvinga dem att gå hem. Ett underbart projekt. Barn som från början inte kunde se tränaren i ögonen skrattar nu tre gånger i veckan med sin nya familj, capoeirafamiljen.

Ett stort problem de har är att de inte har mat, och bara lite vatten. Efter en och en halv timmes träning i den här värmen behöver man vatten! De hade bara en liten påse med vatten till varje barn. Barnen bråkade om vattnet.

Jag gillar verkligen det här projektet. Att sprida kärlek och att hjälpa folk med hjälp av någonting som är så roligt som capoeira, det kan inte bli bättre! Jag ska hjälpa dem att få pengar till mat.. Jag bor ju trots allt i ett av de rikaste länderna i världen, där måste finnas pengar att hämta.


Segonät

God morgon! Jag sitter och försöker ladda upp bilder på Facebook. Först tar det jättelång tid och sen kan inte sidan visas. Verkligen ett evighetsprojekt med tanke på hur många bilder jag har. Jag har fortfarande inte fått kameraladdaren som pappa skickade (för över en månad sen!), men har tagit bilder från de andra kamerainnehavarna. Imorgon eller i övermorgon kommer de två första sommarskolegutterne, ska bli kul!

I eftermiddag ska jag göra något väldigt spännande; besöka Gingando pela Paz projekt i Bel Air. Där har jag aldrig varit, men jag har hört att det liknar Cite Soleil, och i Cite Soleil är det inte fint, för å si det sånn. De ska ha två capoeiraträningar idag, för ungarna. Många av barnen är hemlösa, går inte i skolan, har inga familjer osv. Läs mer genom att trycka "artikel"-länken i mitt förra inlägg.

Igår tog jag bilder på de sista klasserna, så nu har vi bild på varenda liten Petit Troll-unge! Sen hade jag engelska för sjätteklassen som vanligt på tisdagar. Det är inte lätt att vara lärare! De babblar och stör och koncentrerar sig inte.. Några av dem. Förra gången kom La Madam, som bor i grannhuset till skolan och hör allt vi säger i klassrummet, in och skällde ut ungarna rejält. Hon sa; Lone kommer hit för eran skull, inte för sin egen, hon får inga pengar för att vara här! Då blev de lite tystare. Igår var de lika olydiga igen. Jag blev så ledsen en gång att jag bara sa att vi skiter i engelskan, och så gick jag. Det var efter att de hade babblat och inte lyssnat och skrattat och härmat mina försök att prata kreol. När jag hade gått kom en av killarna i klassen och kramade mig och sa snälla snälla kom tillbaka. Så vi fortsatte. Hoppas det blir bättre nästa gång!

Nu måste jag springa.

Gingando Pela Paz besöker Petit Troll

Gingando Pela Paz, ett capoeiraprojekt startat av Flavio Sodares, jobbar för att sprida capoeira, för fred, i en av de värsta slumområdena i Port au Prince. Här är en artikel. I torsdags kom de till Petit Troll! Hela föreställningen blev filmad, och kommer snart på youtube, tror jag. Här är i alla fall några bilder!: