Madam Simon fick den bästa mors-dag-presenten!

Idag har vi varit på fotbollsträning med Petit Troll barnen, som alltid på söndagar. Jag hade ont i min superbrända rygg och fick rinniga ögon från vinden som drog med sig pollen. Imorgon börjar the hurricane season, och varar hela sommaren. Det kommer att bli ca 11 stormar, varav 6 kommer att vara hurricanes och 3 av de kommer att vara extra major, hörde jag på en amerikansk tv-kanal imorse. Skönt med lite vind i detta varma land..

Sen drog vi till skolan och åt den söndagliga spaggetin med lök och sardiner i. Efter det var det inget mindre än en tur till madam Simons färdiga hus som gällde! Vi tog foton och hade en liten nykel-överlämningsceremoni.

Efter det drog vi för att se på ett hus åt Nanna och hennes tre döttrar, som går på skolan. För några veckor sedan var de fyra systrar. Och för sju månader sedan var de en komplett familj med en pappa. Varken pappan eller den fjärde systern, som var handikappad och gick på Petit Troll, med sin mamma anställd som personlig assistent, är längre i livet. Ett bättre hus har funnits åt dem, långt bort från grannar som blivit väldigt otrevliga mot familjen, och väldigt nära skolan. Detta sponsrar pappa och Anne! Superbra!

Hem, och än en gång lagade vi mat som inte innehöll varken ris eller bönor. Stekt lax, kokt potatis, morotsstuvning och gurksallad bjöds det på, äkta norskt.

Så är det ju mors dag också! Grattis mamma! Det är verkligen stort här! Alla mammor får presenter och utanför vårt hus har det varit gatufest, med en scen och folk som har uppträtt med sång, dans och teater hela kvällen. Jag blev uppdragen på scen för att visa lite capoeira och Nina vann en lottdragning och fick en present.

Solbrännan gör mig varm, kan svettas när jag bara ligger stilla. Ställde mig i duschen i två minuter med iskallt vatten rinnande över huvudet, det blev lite bättre.

Foton från husprojektet:

Madam Simon i sitt gamla hus

Trångt, med sju barn och två vuxna i ett rum, och ingen toalett

Kök och sovrum i ett

Så det revs ner! Här sitter husets herre som jobbar flitigt.

Upp med ett nytt! Spackel!

Två stora sovrum. Detta är det enda huset i området, vad jag har sett, som har målarfärg. Det gör stor skillnad, för det blir så mycket finare än de håliga, ospacklade, gråa betongblock som de andra husen är byggda av. På bilden ser ni Mikkel och Emil, Ingvills tvillingsöner, som var med för att se på huset.

Madam Simon får nyckeln av Jean Ricot, vaktmästare på Petit Troll och byggmästare för huset.

En äkta toalett!

Fyra döttrar och deras mamma utanför sitt nya hus (resten av familjen var inte där för tillfället).

Tack Siv Mika för en superinsatts och ett superlyckat projekt! Ni andra läsare; låt er inspireras och glöm inte att ni också kan göra något liknande.
Glad Mors Dag!

banana milkshake in a banana republic

Jag har hittils inte förstått mig på alla er som köpt laptop med ljus i tangenterna, vad ska man ha det till liksom, nästan irriterande. Men i ett hus som inte alltid har elektrisitet i ett land utan midnattssol en natt när man inte kan sova pga att man är för solbränd, så är det verkligen förståeligt!

Mezanmi (haitiska versionen av typ "herregud") man hör konstiga ljud från den här staden! Och här en bit upp på berget hör man allt, verkar det som. Nu låter det trumpeter och trummor a la parad, mitt i natten? En morgon runt 5-tiden hörde jag en flicka skrika och det lät som en blandning mellan operasång och ett hjälp-jag-blir-våldtagen!-skrik. Man hör alltid vildhundar som skäller. Vanligtvis somnar staden tidigt (och vaknar tidigt, riktigt tidigt, när det blir ljust runt klockan fem (men så blir det också mörkt kl 18 (har börjat fundera på om Haiti inte borde ändra på sin tid? bara flytta den framåt lite, så att det bli mörkt senare och ljust senare.), man hör ingenting förutom några enstaka bilmotorer och en och annan tuta. Ikväll är det däremot lördag. Samma bil tutar nio gånger på rad, det är fest på minst tre ställen i närheten med dunk-musik och en annan bil tutar, fem hundar skäller och så är det den där paraden eller cirkusen, eller vad kan vara. Å! En Michael Jackson-sång!

Idag har jag varit ledig. Vi har lånat hotel Montanas pool och jaghar blivit väldigt solbränd. Till skillnad från det dagliga riset med bönor har vi lyxat till det med två pajer och hemmagjorda, halvlyckade snickerkakor. Lite animerad film på det, och dagen är fulländad. Har en kräftfärgad rygg som svider.

Imorgon är det söndag, och det betyder fotbollsträning. Denna söndagen är speciell, för efter träningen blir det inflyttningfest hos madam Simone, som Mika byggde det där huset till. Ska bli kul att se hur det ser ut färdigt, med målarfärg och allt! Jag lovar att bilder kommer snart.

Dagens lärdom är begreppet bananrepublik. Såg det på baksidan av Paul (från Zing)´s t-shirt igår, trodde bara det var nåt dåligt försök att få en att skratta. Så såg jag det i en artikel ikväll, och kollade upp det. Aldrig hört det förr, tror jag? Jusr det; och så drack jag en väldigt god bananmilkshake idag på hotellet.

Här är förresten en film från sommarlägret i fjor!: http://www.youtube.com/watch?v=mNYtfyKYpTA

Chao!

två dagars saga

En taptap är en ombyggd flakbil. På flaket finns det två bänkar och ett tak. Taptap:sen har ofta massor med färg och gärna nåt budskap, t.ex. I LOVE JESUS. Jag har också sett ”Life’s a beach”, vet inte om det var deras egen tolkning eller ett misstag:)





Igår var en väldigt bra dag! Vi körde till Petit Troll, skolan, som alltid på torsdagar. Det första jag gjorde var att dra till slummen i närheten av skolan där ett hus håller på att bli byggt till en av familjernasom är involverade i Prosjekt Haiti. Det har verkligen blivit fint! Kan lägga ut bilder senare. Förut hade de bara ett stort rum, ingen toalett och inget kök. Till en familj med två vuxna och sju barn. Tre av barnen går på skolan och en till ska börja efter sommaren. Nu har de två sovrum, en riktig toalett och mycket mera plats till att laga mat. De har också fått elektrisitet!

Efter att jag varit och sett på huset gick jag tillbaka till skolan och tog individuella foton på eleverna, väldigt bra att ha. Och sen det BÄSTA med hela dagen: vi fich en hejdundranes Capoeirashow! Det enda jag tyckte skulle bli dåligt med att bo så länge på Haiti var att jag inte skulle kunna träna capoeira.. Men så kom jag över en artikel om en brasiliansk kille som är här för att lära ut haitianska slumbarn capoeira för fred. Och så har han träningar två gånger i veckan för alla som har lust att komma, helt perfekt. Han hade lust att komma på besök på olika skolor, och så klart fick han komma till Petit Troll, en succe. Massa små vitklädda barn, som inte längre var slumbarn utan capoeirabarn kom. Flavio, som tränaren heter, berättade historien bakom sporten, spelade musik, och så fick alla som ville spela (ja, man spelar faktiskt capoeira!). Jag spelade en hel del, skitkul. Efter mycket sång och klappning och spelande och uppvisande byttes trumrytmen till sambarytm, och alla började dansa. Vilken fest!

På kvällen spelade Zing Experience på hotel Montana. Väldigt mysig konsert och vi blev till och med lite fulla. En perfekt dag, skulle jag kalla det.

Idag har också varit en toppendag. Cynthia som är med i Zing följde med mig till skolan. Vi tog taptap, och det var första gången för henne. Hon är utbildad lärarre så vi gick igenom det jag har gjort med eleverna redan i deras engelska kurs, och gav mig massa bra tips och ideer. Jag behövde verkligen det! Har varit så oorganiserad och haft dålig planering. Nu ska hon antagligen komma ofta och hjälpa till med engelskan, otroligt bra! Hon skulle bara se så att det inte krockade med bandrepningarna.

Efter engelskan drog vi tillbaka till Lolos hus, Lolo är fronfiguren i ett väldigt känt haitiansk band, Boukman Eksperyans, och han är Cynthias man Pauls pappa. Cynthia, Paul och deras adorable son bor där med Lolo. Blev hämtad och for tillbaka hem.

En lång dag, jag är sliten men det är fredag, och i morgonbitti ska vi dra till Montana igen, inte för att gå på konsert men för att låna deras pool. Lovely! Det har börjat bli mycket varmare nu.

God natt från en uppäten (av mygg) Lone.

Böcker och vodoumagi

Förlåt till er undernumrerade ögon som söker underhållning i min blogg. Jag har varit bloggdöd men ska bli en mer frekvent skrivare f.o.m. nu.

Meningens funktion försvinner när man har en insektsflock på insidan som inte kan komma ut. Har redan sett säkert fem småttingar. För att inte tala om kvalster, men deras försvinnande hindras väl inte av ett myggnät.

Utdrag ur min nattliga dagbok, för att förkorta det, nattbok. Jag började läsa Montecore igår och efter fyra sidor var jag så inspirerad att jag var tvungen att ligga vaken i några timmar och skriva några sidors bokrecention, samt andra funderingar. Ni hade skrattat ihjäl er om ni såg mig. Släcka örsköka sova tända skriva om och om igen. Men vilken otroligt genialisk bok, totalt genomsyrad av genialism! Wow, i love it!

Idag är det för övrigt Haitis nationaldag, bon fet ayisien! Och igår Norges. Det firades i paradiset, dvs ett otroligt vackert hus i en oas mitt i storstadskaoset. Fantastisk plats, man hade verkligen inte kunnat bo bättre. Vilken fantastisk trädgård!

Drums and mosquitos

There's a farmer in a distant country working on the land
A hat upon his head and a shovel in his hand
Till the soil plant the seed wait a while cut the leaf
And send another cup of tea to me

I'm a spoiled child of the great imperialist state
I cannot kill my meat nor grow the food upon my plate
I never walked a mile to the well, when the tap runs dry do tell
What will become of you and me

What will become of us, who will give us trust
Will you believe me when I say I never loved profiting from your pain
That I felt shame when I looked the other way
Woke up this morning, the revolution knocking down my door
Those capitalist pigs? No, they don't live here anymore
Slipped out the back door into my car how far can you drive how far

There's a farmer in a distant country working on the land
Food turned into flowers for the uptown florist stand
What you saved another paid to turn his soil into sand
The world will not deliver on demand

What will become of us who will give us trust
Will you believe me when I say I never loved profiting from your pain
That I felt shame when I looked the other way

Simone White, Great Imperialist State, som jag och Kristine har nynnat på i en vecka.

Kameraladdaren är på väg, så kan snart lägga upp bilder. En och en halv vecka har gått, och vi har dragit i gång en början till en förhoppningsvis lyckad ungdomsklubb. Ska ha min första engelskalektion på fredageftermiddag med dem, i samarbete med Jean-Phillipe. Annars har jag pluggat kreol, känner att jag förstår mer och mer för varje dag. Igår anlända ett energiknippe, Siv Mika som ska bygga ett hus, så hoppas att jag kan vara till någon hjälp i hennes projekt också. En av dagarna ska hon hyra bussar och så ska vi ta med alla Petit Troll-barn på en tur till stranden, en plats många av dem aldrig varit på. Hon hade också med sig massor av pennor mm till eleverna, superbra!

Ska skaffa fram trummor till ungdomsklubben, där många var intresserade av att lära sig trumma. Bra att ha kontakt med bandet Zing Experience! Undervisning kan börja i juni.